I helgen har jag bara slappat – för en gång skull har jag bara legat och sovit och tagit hand om kroppen – som för tillfället är slut.
Alla har vi olika gränser – för vad kroppen orkar och klarar av, jag vet min gräns och vill inte hamna i en sitts där jag varken kan jobba eller vara bland folk.
Jag tror man är lite dum om man ska envisas och streta mot kroppens signalen, det slår bara tillbaka på en, det har man ju vart med om förut, och nyligen så man lär sig tyda kroppens signalen. Och kan man det, då har man kommit långt i den utecklingen;) säger mamma;)
Man kan ”gå in i väggen” på många olika sätt, vissa blir sjuka – förkylningssymptom som aldrig går över. stress. Endel blir osociala och stirrar bara in i en vägg, En del får ont i kroppen. Många får panikångest.
Man klarar inte hur mycket som helt.
Se bara på många artister, då och idag, mer än hälften har nån gång lidit av panikångest, stess och överarbetning. Det är få som klarar av pressen. Man intalar sig själv att ” lite till orkar jag” – ” Ska bara göra ett extra jobb till” – ” Sista Festen, Sen ska jag vara lugn” – Jag ska bara tar allt för stor plats i livet… har jag lärt mig.
var rädd om er!
– idag är det söndag och solen skiner än på mig så samla lite solenergi – de ska jag.
Ska åka in och möta Tessi , gå på loppis och sen ta en långpromenad runt kristineberg där. Kärlek till ledighet – alla behöver andas ut!
Xx
