Månad: februari 2016

Rätten att känna, makten över sitt egna liv och styrkan att leva.

Livet är inte lätt, och utan mina närmaste vänner , skulle jag nog gå sönder. Sitta i ett hörn och gunga, över vad som är rätt eller fel.

vem tänker egentligen rätt?

 

Istima är lärande, livslärande.  Istima är upplevelsen av motgångar.

jag har gått igenom en lång period av istima, men ur istima kommer mognad, lärdom av livet, jag skakar av mig gruset som har legat och accepterar samt gå vidare. Jag väljer också att stänga några dörrar, för att sedan öppna några nya mer goda energiska. .

När vi genomgår istima ( tung period i livet som tar mer psykiskt) så kan man fastna eller utvecklas, kan man ta sig igenom och gå vidare så har man möjlighet att djupna som människa.  Människor som fastnar, hamnar i en ond cirkel, vissa stannar i rädsla och agerar utifrån den ( där har jag vart och den är så tuff) , men tar man sig ur så ser man också ljusare och klarare, men man måste lyssna på sin egna sanning, och se vilka som ger dig mer kärlek än dem tar.

Alla gör vi fel, om och om igen, men det är hur vi lär av det, och hur vi handskas med det som utvecklar oss, jag väljer att känna, ger detta mig energi, eller tar detta min energi. Och utan misstagen kan vi inte utvecklas, självklart genom att lära från andra, men vissa saker måste bara genomföras.

Att känna vrede, ilska, sorg, förvirring – med all rätt, men det är när du kan möta dessa perioder i livet och komma till insikt – de är då du utvecklas som människa.

Tack till Maria Dolores som har skrivit en fantastisk bok ”a  state of grace”

 

vart ligger intresset i att lära känna nån, eller för den delen vara intresserad av vad man missat sen man senast sågs. Av den delen jag ser, ser jag sså sjukt ointresserade människor, just detta intresse av en annan människa. Egoism eller fåfänga, att synas och uppdatera statusar för att väcka andras intresse är viktigare än att umgås och vara närvarande i nuet.

Jag har spenderat en kväll på en fest där kvällen gick åt att fota fota fota och filma, ist för att njuta av att vara närvarande med nära och kära. Det fanns inte något intresse i att fråga hur man haft det eller vad som hämnt sen sist vi sågs. Jag vet att en av mina vänner har gått igenom en stor resa och detta är för mig intressant, jag ville veta mer. Men tydligen ingen annan. Så kvällen gick åt att hela tiden få till den perfekta instagrambilden som skulle retuscheras och fixas med.

Så jäkla ointressant, lite smått löjligt, och hur kan man ha så lite intresse till andra människor och så lite närvarande. Intresset att visa andra hur kul man har, är viktigare än att egentligen HA KUL!

…det var roligare förr.