Ibland gör tystnaden du ger mig – ondare än dina ord.
Ibland slår du mig hårdare, än din näve mot en orm.
Suddigt och lummigt, tiden är knaper, jakten på lyckan… stanna.
…om du bara såg det jag såg, om du bara gav mig De, om du bara gav igen, en ny chans en ny tid, ett nytt jag, nya du.
Vem är jag?
Hur är du?
Så enkelt att frysa ute, så enkelt att bara … nej… jag accepterar inte det beslutet … hur kan du sluta mig ute?