Nockebybanan
Jag bor i ålsten
Snobbarnas snobb bor här
Ibland äckligt irriterande
Varför?
Man ser avundsjukan
I deras ögon när dom studerar varandras Armanikostymer, ständigt bräckande i en smal klädstil.
Sticka ut är inte att rekomendera, är man blyg, generar man snart, när man märker att hela vagnen kollar på en med en blick som ”happ där står du och sticker ut, varför Dådå,?”
Kan lika väl va ” oh där står hon och är så fri och vågar ha på sig sin egna- aldeles egna stil-lyllos henne”
Visserligen kanske man har ett jobb som gör att man inte kan klä sig som
Man vill, men det handlar inte om det, det handlar om att du står där och har en blick och ansiktet har ett tydligt uttryck av nån form av avundsjuka.
Just nu sitter en man och studerar mig uppifrån och ner, jag har idag en svart outfit med guld detaljer, gulddetaljerade boots, skinnjacka tröjan under är guldmönstrad samt ett linne med ett tryck -” Its a city thing” – oh just inte får man glömma att jag har hatt också!
Japp ni förstår – aldeles för utstickande.
Jag vet inte om dom beundras eller faschineras – jag hoppas dom inspireras!
De är just där jag vill jobba-inspiration.
Jag vill väcka inspiration i människorna jag ser, som själva inte vågar bära, stoltsera i helmönstrat eller som kanske väljer att skala av sig för allmänheten inte kan sluta studera med en avskyvärd blick…/
När jag ser nån ja tycker inspirerar, eller som går all in med sin stil, ler jag och visar att de e helt rätt, ibland kommenterar jag – berömmelse över fantasi och kreativitet.
Det jag vill komma fram till är
Beundra och beröm ist för att se på mig med en avundsjuk, spyfärdig, nedvärderande blick, stör du dig på mig eller dom andra du ser – KOLLA bort! Svårare än så är det inte!
Och för gudskull det skadar inte att le – nångång ibland