Min resa genom känslostormar
… att dela är en process, att dela är terapi.
”Människor är så oerhört rädda för att känna, vad är det jag egentligen är rädd för?
Känslan av att nån verkligen ska tycka om mig?
rädslan att bli älskad?
Wow… varför? hur kan det bli så?
Känslor kan göra ont. jag vill inte komma i kontakt med känslor… Aj, ont, brinner i bröstet, sticker i ansiktet, Ont. rädslor tar över mitt liv, enklare att bara som allt under mattan, sätta på mig ett filter ” jag mår så bra, jag känner total likgiltighet”
Rädsla att visa sig sedd, att bli avvisad, att bli omtyckt, att inte bli omtyckt… rädslor över så mycket onödigt, istället för att bara vara JAG.”
Näää hörrni, utmana er för fan och känn, slå på en riktig jävla snyfthistoria och låt er bara gråta av er, att bara låsa inne allt skapar inget gott.
Gå bara igenom skiten, just do it.
Efter ett hårt arbete med mig själv, sitter jag här och hjälper andra att plocka fram sina känslor till ytan, rädslor bara tär och rädslor hakar fast i oss som ett virus som inte vill försvinna.
Ge er själva lite kärlek och våga ta emot. Döm inte och våga känn lycka.