…. Pulsen höjs enormt, hjärtat klapprar högt och blicken blir aldeles stel, nästan som om jag sett ett spöke. Där kom hon igen – plötsligt, otippat och där jag inte trodde hon skulle visa sig – Ångesten.
Jag kallar henne rädslan. Hon gör mig rädd!
Hon smög sig in i min kropp, sakta, tog sig tiden att sabba lite i taget, tills hon märkte att jag var starkare än hon trodde – då bröt hon ut… I ren ilska bröt hon ut och frös mig till is. Hon är egentligen inte livsfarlig men man tror det då.
Det enda som fanns i mitt huvud då , ”Jag ska övervinna dig din elaka jäkel”
Jag minns när jag var yngre och bodde i en stad, Vi var ett härligt litet gäng, Festade om helgerna, umgicks på kvällarna och vi var nära som bara bästa vänner kan va. En av vännerna – Hon jag umgicks nästan mest med, var konstig, jag kunde inte fatta varför hon höll sig undan ibland, varför hon vart arg så plötsligt, och ibland kunde hon inte följa med på vissa saker, gå in på fester, eller umgås med vissa folk. Jag minns att jag snäste åt henne en gång ( på ett sätt som bara elaka jag kan göra) ” SLUTA LARVA DIG!
Det är inte fören idag jag förstår att just dom orden satte horn i pannan på henne. Det skulle dom orden göra på mig med om någon sa så till mig, när jag var mitt i det. Idiot!
Hon hade blivit kidnappad… Av Henne… Den iskalla frosten – Ångesten!
När jag många år senare fick sitta ner och prata med min vän som även vart min vän genom alla år, så grät jag, Jag grät över att få berätta min historia, och att även höra att det var just samma som jag precise gått igenom, som hon gick igenom för alla dessa år sedan… För en gångs skull förstod jag henne… Man förstår inte om man inte gått igenom det själv. Men jag hade velat veta!
———————————————————————————
”Hon tar sig in och manipulerar dig tills du inte vet vad som är på riktigt, Hon den jäkeln maipulerar din kropp till konstiga tankar, får dig att tro saker som inte finns. Hon är en elak jäkel och Jag vill döda henne -panikÅngesten!”