Det är klart att man inte kan glömma något som var så bra! Jag tänker då inte glömma!
Hur kan man sluta tänka på något som berört?
Jag tänker då inte sluta tänka!
Hur ska man kunna sluta känna, något som kändes så bra?

Varför är man så rädd för allt? För allt som faktiskt fick en att må bra? Varför inte göra det igen?